Sista dagen




Imorgon börjar skolan igen för Cornelia. Onödigt en fredag men men...Lukas börjar först på måndag o sambon likaså. Känns lite trist, hela familjen har varit samlad tre veckor nu. Tre underbara veckor som har stärkt mig så. Ljuvliga familj. Under detta året som utbränd så har jag verkligen börjat se saker med andra ögon. Låter klyschigt men så är de. Försöker vara med i nuet även om jag har så svårt för de. Jag är på väg tillbaka o jag vill inte halka ner igen. Aldrig mer ner i det mörka jag har varit i under 9 månader. 
Imorgon ska jag ta mig till jobbet. Enbart för en hejdåfrukost för en arbetskamrat som ska gå i pension. Har lite lite ångest, men känns bättre än vad jag trodde. Får ta det som de kommer. Jobbet i sig är inte det bästa heller. Mycket skitsnack o kass ledning. Men jag ska göra det bästa av dagen.

 Sen hem o plocka upp en troligtvis helt utmattad tös som nu efter tre veckors lugn i själ o kropp måste kämpa sig blå igen i skolan för att ens orka med. Men snart är våran hjälp här. Redo att slåss för just oss. Tills dess får vi hålla ut. Stötta varandra o bara tanka kärlek .



Va hos mamma idag o hälsade på valpen igen. Åh så söt lillfisen är. En liten go hund. Med sylvassa valpatänder. Så barnen lär nog inte tjata mer på ett tag om att skaffa hund . Hi hi
Mamma bjöd på go plockmat o mysigt sällskap. Behövdes efter en busdag på badhuset med barnen. Idag blev de dock bara två simmade längder. O det med tösen min. 
Träning är inte att tänka på idag. De blåser som fasen o e värsta snöstormen. De krävs mkt för att stoppa mig men ikväll känns det faktiskt inte speciellt lockande. 

Kram på er 

Bilderna är tagna i morse från vårat köksfönster 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback