Va trist och tråkigt ord. Ensam. Ganska ångestladdat.

Sambon jobbar varannan vecka kväll o varannan dag. Inget märkvärdigt med det inte.

Första dagarna kan faktiskt vara rätt skönt, (förlåt älsklingen min) även om jag älskar min sambo mest av allt så kan det vara rätt skönt att bara va, bara titta på de program man önskar, inte behöva prata inte ha några sociala krav. Eller ja... jag tror ni förstår.

Men denna veckan har det varit extra drygt. Har vabbat 4 av 5 dar. Så man är rätt slut och trött på dessa väggar nu. Men men nästa vecka är den braiga dagveckan. Wiiihhh!!

 

Sussa sött allesammans.

Nu är det lite slötid vid tv:n som gäller.

 

 

 

Längesen sist. 

Just nu är detfull fokus på barn, jobb och familj. Försöker klämma in träning oxå =)

Jobbar 100 % nu både jag och sambon. Lägg till nattjobb varannan vecka för sambon plus restid på sammanlagt 2 timmar var dag. Hmm vi syns sällan om man säger så.

Kroppen säger ifrån mer o mer. Propp nr två är här för att stanna.

Går på waran igen. Allt var nattsvart där ett tag. Men jag tpg tag i mig sj. Nu går de väl bättre. Tänket iaf. 

Men ja, de e mkt nu. Satsar på att gå ner i tjänst så fort jag e fastanställd. Annars rasar familjen ihop känns de som. Oj va upplyftande inlägg..

Förlåt, behövde nog bara skriva av mig lite.

 

Träningen och maten e bättre. Jag har nu tappat 7 kg sen hmm, ja drygt 3 månader. Känns bra.

 

Nej nu ska jag upp u snusa barnen i nacken innan jag lägger mig.

 

Kram på er