Läs om mig.. ❤Mysiga dar
2015-12-30 
22:45:08 © P e t r a
22:45:08 © P e t r aHela familjen har jullov tillsammans. Vi har ärligt talat spenderat mestadels av tiden i våra pyjamaser. Myst runt här hemma och pulat med än de ena än det andra. Barnen leker med alla sina nya leksaker och så även vi vuxna. Ha ha. Man kan säga att mina julklappar gick i ett speciellt tecken i år. Eller vad tycker ni?
Tre målarböcker för vuxna , tecknarblock, ett fint set med finare blyerts, fina fiberpennor och andra pennor till böckerna. Två böcker, pyjamas , mysstrumpor smycken osv.... Ja underbara klappar allesammans. O så personliga. Älskar mina målarböcker. Dom ger mig sån ro i hela kroppen.
Nu ska jag mysa lite med sambon efter att ha nattat den stora tösen. Ja vi har vänt dygnet helt här under lovet. Men det hör till.
kram på er
Vägen tillbaka
2015-12-28 20:43:44 © P e t r a
20:43:44 © P e t r aJa det var ett bra tag sedan som jag skrev här. 2015 har inte precis varit mitt eller min familjs år.
Jag är sjukskriven sedan 9 månader tillbaka. För utmattningssymtom vilket har lett till depression.
Jag har gått in i väggen helt enkelt. Det tog ett par månader innan jag gav med mig och lät min kurator samt läkare sjukskriva mig. Nu efterhand har jag förstått att det var enda vägen. Om jag ville må bättre och försöka få ordning på mig själv och mitt mående.
Men där och då tyckte jag mest att alla överdrev. Alla var väl stressade och hade mycket att stå i.
Men när jag gjort två test hos min kurator så fick jag de högsta betygen på dem båda. Vilket inte var positivt alls. Det betydde att jag var riktigt illa på de psykiskt.
Jag ville bara sova hela tiden. Allt kretsade kring min sömn. Så fort jag gick upp så räknade jag ner hur länge det var tills jag fick sova igen. O så höll jag på hela dagarna.
Ingenting var roligt längre. Inte ens det som jag brukade uppskatta. Träningen som alltid varit mitt andningshål i vardagshetsen började jag allt oftare att hoppa över. Jag tröståt mer och mer o vips så kände jag inga känslor längre. Allt var bara blankt.
Så jag blev sjukskriven på 100 %. Första tre,fyra kanske till o med 5 månaderna så sov jag bara. Jag gick upp, ,lämnade barnen på skola & dagis för att sen gå hem och sova igen frams tills barnen skulle hämtas hem igen 15.00.
Jag mår fortfarande inte bra. Mycket panikångest, har fortfarande svårt för att träffa folk och tänker alldeles för mycket på vad folk o fä tycker o tänker om mig.
Men jag är på väg tillbaka. En lång o knagglig väg men det går framåt. Har redan gått ner 8 av de 14 kg som jag har lagt på mig under detta år. O nu finner jag glädje i att träna igen.
Återkommer med vad jag tror fick mig att träffa den där väggen
Ta hand om er allesammans.
En sak är säker, att när man går igenom en sån här sak i livet så märker man verkligen vilka som är ens vänner. Skönt tycker jag ändå.