När ska de vända?

Ja min otur alltså?!
Detta blir ett lite trist inlägg, så hoppa över de om ni känner för de...


Våren 2010, när vi flyttade in i vår lägenhet jag & Mathias började jag få ont i mina handleder.
Först tänkte jag bara att det måste vara pga av flytten, överansträngning o sådant.
Jag avvaktade, men gick till slut till vc. Där fick jag enbart smärtlindrande. I form av cidodon. Då jag vet att den är väldigt beroendeframkallande så struntade jag i den. Tyckte att det var skumt att läkaren där inte ens tog sig tid att titta eller känna på mina handleder men okej.



Gick ngn vecka till, men de gjorde bara mer ont, jag fick enorm trötthet & ont i fler leder.
Till slut kunde jag knappt går, det var ett helt företag att ta sig upp ur sängen, sätta sig vid frukostbordet fick gå i slowmotion så ont jag hade. Mathias fick vara ledig från jobbet för att få iväg lillan till dagis.

Jag trodde jag hade åkt på en rejäl influensa eller ngt.


Jag återvände till VC. Fick en bättre läkare som gav mig en remiss till Reumatologen.
Åkte dit & fick svaret att jag fått reumatism av ngt slag. Jaha?! Ett slag i ansiktet. Först sa han att det var en inflammation i lederna. Bra tänkte jag, de går ju över. Men nej , detta är en kronisk sådan.
Så kortison spruta i rumpan fick jag, och massa tabletter. Visst , efter några dagar kunde jag ju gå relativt bra igen. Men världen vändes upp & ner. Jag hade redan ep, inte kunde jag väl ha drabbats utav ännu en kronisk sjukdom?!


Men jodå. Vi diskuterade olika alternativ, men saken är att jag inte kan få en exakt diagnos förrän man börjar med bromsmedicinen. Det är bara konstaterat att jag har en kronisk autoimun reumatism.


Så mitt där i rummet  hos världens bästa läkare får jag & Mathias frågan om vi hade tänkt skaffa fler barn ( fler pga att han antog att lillan var Mathias)
Något jobbig situation då jag & Mathias inte hade hunnit diskutera saken själva ...Vi hade ju inte varit tillsammans ett år ens.


Men bromsmedicinen och utredningen kan först sättas igång när man är klar med barnafödande då de försämrar eller helt enkelt tar bort chansen att bli med barn.

Lukas miraklet kom & reumatismen höll sig lugn. Den kommer i skov & har varit okej sen första skovet. Graviditeter gör ofta att man ej får skov har jag fått höra.

MEN i ungefär en veckas tid nu har jag fått problem först med mina handleder, utan ngn förklaring. Igår började benen & knäna. Och idag kom feber, inte mkt men den är där. Fast de allra värsta är den förlamande tröttheten. Glöm all trötthet. De går ej att jämföra. Jag lovar. Denna är hemsk. Hur mkt man än sover så är man som en zombie. Går ej att förklara.

Alla dessa symptom tyder på att ett skov är på g.
VILL INTE!

Vill inte behöva ta ställning till behandling nu,
vill inte ha kortison och gå upp ännu mera i vikt.
Vill inte ha reumatism.



Någonstans i mitt inre har jag nog inbillat mig att första skovet bara var på låtsas.
Att det inte har hänt!



När är det våran tur i familjen att ha flyt? Att ha det bra? Att vara friska?


Visst jag ska inte klaga egentligen. Jag har en underbar familj. Två underbara ljuvliga barn, en fantastisk sambo & en underbar familj som alltid finns där.
Men ändå?
Jag är 29 år!
Inte vill jag må som en 75 åring!!!

Förlåt för mitt klag inlägg!
Behövde kräka ur mig =)




· Kommentera ·
Reumatism & Epilepsi 19 kommentarer




Epilepsi någon?

Som några av er som läser här inne på min lilla blogg vet så har jag sjukdomen epilepsi. Denna "fulstämplade" sjukdom som INGEN i hela världen tycks ha. Hmmm enligt min ep läkare jag träffadde igår så har tydligen 1 % av alla svenskar just epilepsi. Varför är det så mkt hysh hysh kring denna sjukdom? Varför klassas man oftast som dum i huvudet när man har den?
Förr trodde man ju att det var en psykisk sjukdom. Men nu 40 år senare vet man att det är en neuroligisk sjukdom som man får då det blir s.k.a kortslutning inuti hjärnan. Man är inte knäpp i huvudet bara för att man har epilepsi. Men de tror många. För man blir behandlad på ett konstigt sätt många gånger när det kommer fram att man har epilepsi.
Ta för ett exempel för några veckor sedan på Lukas babysim. Jag satt & pratade med en annan mamma om våra barn, hennes kille badade med sonen den gången precis som Mathias gjorde med Lukas. Så sa tjejen att ja det är kul att papporna oxå är med då & då. Ja svarade jag, fast Lukas pappa är med varje gång pga att jag har epilepsi och därför ej bör bada själv. Stopp! De skulle jag inte ha sagt! Hon slutade prata tvärt! Vände bort huvudet och sa inte mer till mig på de 30 minuterna som var kvar.

De gör ont. Att folk trots att vi är inne på år 2012 nu tror att epilepsi = knäpp människa!
När jag väntade Lukas blev jag & Mathias ombedda utav CHEFSÖVERLÄKAREN över obstetriska mottagningen (där man gör ultraljud) att vi skulle tänka över vårt beslut en gång till med detta barnen? Skulle vi ändå inte välja abort?!!! VA fan! Bara för att jag har epilepsi?!
Jag har mellan 3-6 anfall per år. Tar min medicin morgon & kväll varje dag. Lever ett relativt normalt liv ändå. Får ej köra bil men va fan (ursäkta) jag kan ta hand om mina barn ändå!!!

Trött på denna fulstämpel! Jag har epilepsi & jag är fan ta mig stolt över de!!!!

Snälla har du epilepsi eller vet ngn som har det ta gärna kontakt med mig .
Jag vill prata med liksinnade. Jag vet att ni finns där ute. Frågan är bara var.



Flåt det blev ett ganska tungt inlägg så här på en lördagskväll.
Ha en bra kväll kram på er alla


· Kommentera ·
Reumatism & Epilepsi 8 kommentarer




Mitt andra hem.... typ

Ja sjukhuset börjar kännas som mitt andra hem numera. Tyvärr.
Hmm åkte in igår 11.00, vad jag skulle där vet i tusan. Eller ja jag fick ju massa information om den nya medicinen som jag ska börja behandlas med nästa vecka, sen massa information och tbc test och dyligt. Röntgen genomgicks osv. Men varför skulle jag sova där? Så efter litre tjat och gnat fick jag natt permis!! Lycka!
Hem till M bar de av, då han bor nära sjukhuset.
Vi gick till Maxi och jag tyckte att alla tittade lite skumt, hmm... kom på.. jag bar ju fortfarande sjukhus armbandet då jag enbart hade permis. Så jag skojade till de och sa att M va ute och rastade mig =)
Skönt att slippa sjukhuset iaf.

De enda MEN DE STORA kruxet med att jag fick åka hem på nattpermis va att jag skulle...hmmm... ja... hur säger man... lämna ett avföringsprov. Så jag fick med mig hem provrör! Ha ha ha
Men vadå? kan jag inte göra nr 2 hemma hos M annars så kan jag väl knappast göra de i ett pappbecken och sen kreta... ehh...- nej fy fasen!! Ha ha
Så nej de bidde inget prov till dom. (dom hade nog glömt de idag för de bad inte om ngt)

Så idag fick jag en vaccination mot ngn baktierie, sen tog dom infektionsprover och så sattes där här tbc testet i armen, som ska avläsas på måndag, och e de negativt vilket jag förmodar så påbörjas min behandling redan på tisdag!! Hmm samma dag som loppet. Men men de hinner jag.
Så nu ser jag snart ut som en nåldyna. Sprutärr överallt. Eller blåmärken rättarsagt då jag går på kortison och får de hela tiden för ingenting. Snart sprutar de väl ut blod överallt ur alla nålstickshål.
Hoppas nu att denna behandling ska hjälpa,. Man ska sitta med dropp 2 timmar då medicinen går in i kroppen.




Ja menar hur kul är detta att komma hem med till sin dejt?! Ha ha
Jag sa inget om de kan jag ju informera om.


 
Helt sönderstucken



En mkt trött jag i morse ... hatar att ta kortison...





Mitt fina fina armband ha ha

Nej nu ska jag tassa runt i alla bloggar och läsa lite. De e mysigt de.
Kram på er





· Kommentera ·
Reumatism & Epilepsi 5 kommentarer