Hjärntumör

Tänkte skriva av mig lite, tror att det behövs.
Detta jag ska skriva om är det inte många här inne som känner till. Ja inte många i min bekantskapskrets heller.
Okej året är 97 jag är 14 år & går i 8an blir det va?
Jag har gått & haft huvudvärk i månader. Synundersökningar har gjorts men där fann dom inte större fel så det berodde inte på de. (men glasögon prackade dom på mig ändå såklart ;) allt för att tjäna pengar )

Jag hade alltid varit liten och tanig, men nu började min mamma trycka på sjukhuset mer & mer. Alla andra barn växte & utvecklades. Kom i puberteten & blev lite "muligare". Alla utom jag.
Jag mobbades mycket. Visserligen blev jag mobbad redan som litet barn då jag är född med multipell allergi( (tålde som bebis endast 11 födoämnen).
Jag stack ut helt enkelt & det får man inte göra.
Jag var annorlunda & borde veta man plats. Så mobbad det var jag alltid. men nu tilltog det.
Barnen som gick under mig i 6an & 7an började mobbas även. Jag var så mager & klen. Kallades för skellettet bland annat.
Men nu tilltog det alltså, jag stod still i min utveckling. Jag minns att min dröm då var att jag kunde fylla ut de allra minsta jeansen som gick att köpa. Men nej, några lår hade jag ju knappt.
Sjukhuset gjorde alla möjliga tester & röntgen. En dag skulle jag göra en ct röngen, men fel röntgen gjordes, en mr (magnetröntgen) istället. Tur det.

Jag minns bara att undersökningen var jobbig, ljudet i rummet var högljutt & man var tvungen att ligga fastspänd med huvudet. Vi åkte hem. Jag tog cykeln & cyklade till min bästa kompis då. Anna.
Detta minns jag så  väl... jag kommer hem på kvällen. Mamma står i köket, lagar mat, försöker hålla masken, men tårarna avslöjar henne. Mascaran var borta, utsmetad....

Mamma sa de hemska orden- Doktorn ringde, dom har hittat en plopp i ditt huvud!
En plopp, ja mamma vågade & orkade inte ta orden tumör i sin mun....
Men ja, där & då vändes min värld upp & ner.
14 år & en hjärntumör.

Inom 14 dagar skulle jag göra en enorm operation.
Tumören satt ( sitter) så illa så att den tryckte på hypofysen. Den som styr & gör att man utveckklas. Passagen för spinalvätskan i huvudet var för trång tack vare tumören därav min huvudvärk & därav att jag ej hade vuxit eller utvecklats.
MEN nu var det inte bara så "lätt" att man kunde plocka ut tumören. Nej inget har varit lätt i mitt liv.
Nej tumören sitter så nära mitt syncentra så om den tas bort riskerar jag att även förlora min syn.
Och då jag är så allergisk så ville man ej sätta in en chunt som styr flödet i huvudet & kan kontrolleras uttanför så att säga.
Nej det fanns en ny operation dom ville göra på mig.
Hade jag vetat det jag fick veta direkt efter operationen så hade jag ej vågat göra de.
Ja efteråt fick vi veta att jag var den andra i världen som man gjorde denna operation på & den FÖRSTA som överlevde. Hmm!!

Men ja, de 14 dagarna gick. Jag & mamma åkte ner till Lund för att läggas in. Göra denna stora omfattande operation.
MEN deras magnetröntgen gick sönder! O då man måste röntgas mitt under operationen för att se så det är rätt så var det bara att åka hem igen.
Men då gjorde mamma en underbar grej. Vi gick o klippte av mitt långa fina hår. Konstigt tycker ni kanske.
Men nej, då jag skulle behöva raka av allt mitt hår vid operationen så blev detta ett steg. Ett steg som gjorde att jag faktiskt såg att jag inte var så hemskt ful trots allt i kort hår.

Minns ej hur lång tid de tog innan vi fick ny operations tid.
Men vi åkte dit. Blev lovad att dom enbart skulle raka håret just där dom skulle gå in. (mitt uppepå huvudet)
Operationen drog ut på tiden, då dom hade "missat" i journalen att jag inte tålde att få  kontrast  i armen vid röntgen & därför fick dom återuppliva mig mitt i alltihopa. SUCK! Svenska sjukvården!!

Men ja, många många timmar senare vart operationen slut.
Jag vaknade upp med ett helt kalt huvud. Det var väl det värsta enligt mig själv =)
Det tog många månader innan jag var uppe på benen igen. Var "ledig" från skolan ett halvår & var mest sängliggandes. Allt bara gungade & snurrade när jag var uppe. Men! Tror det var cirka en månad efter operationen som min mens kom igång!! & jag hade ingen huvudvärk & jag växte! =)

Det var en tuff tid, mobbades ännu mera när jag kom tillbaka. Nu kallades jag helt plötsligt  för cancerpatienten av de yngre eleverna. Dom var värst. Sen alla andra tittade bara snett på en. 
Det var väl av rädsla. men ändå. De kändes & det känns än idag. Blir väldigt lätt rädd i nya situationer & vid nya möten med människor.

Men det är rätt otroligt att man kan bli opererad i hjärnan & sen vara uppe på fötterna igen efter så kort tid.
Livet är så skört.
Men jag är överlycklig att detta hände när jag var 14 & inte nu. Man hann inte bli orolig i den åldern. Visst jag fick växa upp mycket tidigare än många. Lärde mig mycket av det.
Men oj vad jag hade varit mer rädd om det hade hänt nu. 
Jag tror inte att jag riktigt förstod vad det innebar då? Kanske?

Min epilepsi tror dom eller ja dom tvistar om det än, men ja vissa tror att den kommer av mitt ärr i hjärnan. Man kan få ep av de  iaf.
Jag bryr mig egentligen inte. Jag har ep. Thats it.

Det är pga allt detta som man blir lite extra skör & nere när ngt som med min mormor händer.
Tankar & minnen kommer tillbaka.
Ångest över hur mamma måste ha mått. Tänk er själva, ert barn får en hjärntumör.
Usch!
Men min mamma är min hjälte. Hon är min klippa här i livet.


Fram tills ifjol gick jag på magnetröntgen regelbundet för att se om tumören flyttat på sig eller växt. Men inget har hänt sen 97 , ja inget märkvädigt iaf. Så nu ifjoll beslutade min underbara läkare Peter Siesjö att jag skulle slippa fler röntgen. Skönt men samtidigt lite läskigt faktiskt.
Blir alltid lite orolig numera när jag har ihållande huvudvärk. Tramsigt jag vet =)

Så nu var det färdigtjatat för min del.
Ni är nog många som hoppar över detta sjukt långa inlägg, det gör inget. Detta var såå skönt att få ur sig

kram på er





Följ min blogg med Bloglovin


· Kommentera ·
Min Hjärntumör 39 kommentarer