Att jag aldrig lär mig. Jo, såhär är de. 

Igår hade jag o sambon partid en hel dag. Vi mös, gick på stan, åt gott OCH TRÄNADE. För de gillar vi. Vi har svårt att få till parträning i vardagen annars. 

Vi åkte till simhallen. Jag har nog inte motionssimmat på en sisådär 10 år! Men! Här kommer jubelidioten fram i mig. Jag simmar två timmar i sträck!! 

Igår kväll va jag så stolt över mig själv! Nöjd o glad intog jag min efterlängtade pizza. För att sen inatt inte kunna vända mig ens utan att vara nära till gråt. Mina knän! Va fan har jag gjort?! Sån smärta i knäna så jag inte ens kan gå normalt. Än mindre springa som stod på schemat för idag.  Jag har överansträngt min kropp något så hemskt. Känner mer än i knäna såklart men de andra ställena är de ok, träningsvärk e ju ändå positivt. Men denna smärta i knäna är allt annat än positivt o allt annat än träningsvärk. Hoppas de återhämtar sig snabbt med vila. Jag som just kommit igång med träningen igen. Varför ska jag alltid vara så jäkla hejjalös o "duktig" jämnt. Suck!

Så nu har jag kräkt ur mig. Förutom att släpa mig framåt o ha ont så tog jag faktiskt mig ut o iväg till närmsta pulkabacke med sonen idag. För när vi vaknade idag var där mer än bara lite puder som snö ute. Vi hade fått mer snö under natten. Lyckan var total! På med massa kläder o ut i pulkabacken. Så härligt. Vi fick inte snö alls förra vintern så det var två år sen Lukas åkte . Men oj vad han åkte idag.

Under kvällen kom dottern hem så nu är hela familjen återigen samlad. Härligt.

Imorgon kläs vi varmt igen o ny pulkatur till backen är beställd. Mamman drar en lättnads suck då vi egentligen (innan snön föll) hade planerat badhuset . 

Kram på er allesammans