Efterlysning!

Träffade världens bästa kompis i första ring i gymnasiet.
Först hatade jag henne ngt så grymt mkt. Hon va allt de som jag aldrig va. Hon va killarnas favorit, både rolig & såg bra ut. Allas lilla favorit.
Men när vi kröp ut tillsammans där mot fotbollsplanen på insparken fann vi varandra, sen dess va vi bästa kompisarna.
Vi delade allt . Hade inga hemligehter alls. Vi hittade en lägenhet som vi delade medans ägarens uppsägningstid gick ut. 3 månader som bestod av massa festande & rökande. Ciggaretter inget annat. Läste nu & de lät skumt =)
När kontraktet bröts sökte vi en annan gemmensam lägenhet.
En vindsvåning på 17 kvadrat, gemmensam duch & toalett med grannen (FY FAN) Köket va så litet att man fick gå in & backa ut, sängen va inbyggd i väggen då den ej hade fått plats annars. Fönstert va kanske en halvmeter brett & detsamma högt , instängt? ja självklart. MEn oj vilka fester vi hade. Gemmenskapen i klassen va så härlig, så vartenda helg så gott som sov alla över & vi hade askul. Partajade nätterna igenom. 
Somsagt jag hade funnit min vän för livet.
Trodde jag.
Allt började när jag blev gravid med min lilla loppa. Då började J sakta men säkert dra sig undan mer & mer . Hon jobbade dygnet runt så som hon sa de iallafall. Visst min dåvarande sambo påverkade nog en hel del då han inte va så trevlig eller speciellt vänlig. Men dom verkade ändå acceptera varandra rätt bra. Vi träffades alltmer sällan, gled ifån varande mer & mer. Just då tänkte väl jag inte så mkt på de hela. Hon va ju singel &  mycket ute i svängarna medans jag precis blivit gravid & väntade på att bilda en mysig familj. EN spännande tid.
Lillan kom & min tid va nu! Så lycklig, Visst kom J & hälsade på. Men de va alltid snabba besök. Vi hade inte så mkt gemmensamt längre. En sak ångrar jag bittert. Att jag gick med på att övertalas om vem som skulle bli gudmor till Cornelia. Jag & J har alltid sagt att vi ska bli varandras gudmödrar till våra barn. Ändå var jag dum & lät mig övertalas att välja dåvarande sambons moster. Något som jag ångrar bittert än idag. Tror det sårarde J mkt.
Förlåt.
J träffade en kille som sårade henne som tusan. Fast igentligen utan att hon visste om det. Han va otrogen & jag fick reda på detta. Han gick på jobbet & sa att han va singel medans han var tillsammans med J. Massa sådant. & till slut kunde jag inte låta bli att berätta. Där tog nog vänskapen slut för alltid. För sen dess har vi knappt hörts av alls.
Jo vi hördes av när jag fått nog av mitt ex. EN gång. Då kände jag att jag verkligen behövde hennes stöd för att ta mig igenom detta! Men nej. Nu har vi ingen kontakt what so ever!
Går knappt en dag utan att jag tänker på henne. Låter kanske konstigt men jag saknar henne grymt mkt.
Vi va bästa vänner. Hittade alltid på roliga saker. Tokade oss & höll på. Sjöng kareoke , visserligen hellre än bra. Men fan va kul vi hade.
Men nu är hon borta. HAr hört från andra gemmensamma vänner att hon ej har kontakt med dom heller.
Hon är tillsammans med killen som vart otrogen mot henne än. Vill bara hennes bästa. & vill ha henne som min vän igen.
VArför e vi tjejer så jäkla tramisga rent ut sagt. VI har så svårt att glömma & förlåta & verklugen gå vidare här i livet.
Fan alltså. Vill ha J tillbaka som min vän.
Vi lovade varandra att alltid finnas där för varann ju!
Vill dela all den glädjen som jag känner för Mikael med henne. Vill dela hennes glädje & sorg. Vill veta allt som hänt henne de senaste året.
Var finns du J.Frost?
Jag vill glömma allt & fortsätta träffa dig.
Ber så hemskt mkt om ursäkt om jag gjort ngt som har sårat dig.
Kommer aldrig att finna en sådan vän som du.

Förlåt!

Kram
PEtra


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback