Lillan går igenom en tuff period just nu. Är så jobbigt att se henne må dåligt. Eller ja dåligt & dåligt. Vet ej hur jag ska beskriva de.
Jag & hennes pappa separerade för cirka ett halv år sedan. Eller ja vi flyttade isär då, de var slut långt innan.
Lillan har inget minne av att vi bott ihop som de verkar. Men hon har börjat sakna sin pappa mkt.
Han har henne varannan helgl, då fredag till måndag & sen varje måndag & onsdag.
SÅ visst träffar hon honom &jag försöker få henne att ringa honom varje dag.
Men som idag när jag tänkte göra en heldag åt henne , när vi gick hem från lekplatsen & hade skojat & stimmat så säger hon bara - Ledsen för min pappa ( vilket är saknar min pappa)
De skär i hjärtat att höra att hon saknar honom.
O de sista hon sa nu innan hon somnade va - Jag vill till min pappa.
Känns så hemskt. Min älskade lilla loppa mår inte bra över detta. Men vad skulle jag gjort? Jag kunde inte stanna kvar i ett väldigt väldigt dåligt förhållande enbart för att hon skulle ha mamma & pappa under samma tak. Då hade hon upplevt bråk & skrik dagarna i ända. Men vad ska man göra? Hur ska man hjälpa henne?
Blir helt tokig snart.
Jag pratar mkt om hennes pappa med henne & hon får somsagt ringa honom precis när hon vill. Men vad ska man göra när den här saknaden flyger på henne? Jag känner en så stor sorg för hennes del så det är hemskt. Får en klump i magen varje gång hon säger just - Ledsen för min pappa.
Och detta kan flyga på henne närsom. Vilken tid på dygnet som helst vad vi än hittar på.
För de här vanliga när vi bråkar om ngt eller så när hon säger- Så får jag göra hos pappa . De biter inte längre, jag förstår att det är bara ett försvar från hennes sida. MEn de är de andra som gör mig så ledsen & fundersam.

Ska inte uppehålla er mer denna lördags kväll.

Kram på er
Petra